Denna vecka har jag verkligen fått ta i itu med verkligheten att igen bo på en ny plats. På många sätt är det så underbart men måste ärligt säga att flytta inte alltid innebär solsken och leenden. Denna veckan har solskenet gått i moln och leendena slocknat.
Denna vecka har jag saknar Kambodja. Saknat mitt liv och mina rutiner i Helsingfors. Saknat min familj. Saknat de vänner som jag byggt starka band med under de senaste åren. Och jo, jag vet. Helsingfors är inte långt borta men att hälsa på är ju ändå inte samma sak som att bo där. Jag har saknat mina favoritcaféer och min springrunda runt Tölö-viken. Saknad. Varför är jag här? Silvertråden i det hela är ju de vänner som jag har här. Jag tackar Gud för dem. Jag har haft så fina stunder och samtal med dem under denna veckan och det har helat mitt hjärta lite grann. Att bryta upp igen är inte lätt. Det är inte så skoj att igen vara anonym. Ingen vet vem jag är och få bryr sig till och med. Jag kan inte namnen på gatorna och jag vet inte var alla de hippa hänger. Jag vet inte hur stadsdelarna hänger ihop och jag måste googla i stort sätt allt. (Ta mig inte fel. Jag är tacksam. Tacksam för den här dörren i Stockholm som har öppnats och ännu helt överväldigad över de jobb som jag fått.) Men ni vet. Sådana där dagar. När allt känns fel och man känner sig helt lost. Vad gör man här? Denna vecka har jag haft sådana dagar. Och jag tänker inte hålla tyst och låta mina bilder på Instagram berätta en annan historia. Jag kämpar också. Och denna vecka var en sådan. Detta inlägget är till alla er som känner sig lost just nu. Tillsammans skall vi klara av det. Tillsammans skall vi komma vidare. Tillsammans skall vi bestämma att det är okej att känna sig lost. Tillsammans skall vi kämpa tills vi hittar hem. En liten röst inom mig säger ändå att det kommer visa sig varför vi är här. Förr eller senare.
0 Kommentarer
Nu har vi bott i Stockholm i sju veckor. Tiden går förvånansvärt snabbt och ändå känns det som att vi har bott här hur länge som helst. Orsaken till varför vi flyttade hit var ju att min Matthias fick jobb här på ett konsultbolag och när vi fått veta det började även jag att söka efter jobb. Ni som känner mig blev säkert lite förvånade när de började få glimtar av mitt nya jobb på Instagram. Vänta nu, vi skall ta och backa bandet lite. För er som inte har en inblick i min bakgrund så har jag arbetat som lärare i fyra år i Helsingfors innan vi flyttade till Kambodja förra hösten. Lärarjobbet var ett bra jobb på många sätt - jag har kanske bara aldrig tänkt att det skulle vara mitt jobb alla de fyrtio inkommande åren. I Kambodja fick jag tid att fundera på en ny start och vad det är som jag skulle vilja göra. Redan i oktober 2016 hade jag en liten dröm att få jobba med bröllop, mycket på grund av min egna fantastiska erfarenhet när jag handlade min brudklänning på BHLDN i Carlsbad, Kalifornien. Jag trodde aldrig att kundservice kunde få en att flyga på moln och efter mitt besök så minns jag att jag tänkte att "Om de skulle erbjuda mig jobb så skulle jag vilja jobba för dem vilken dag som helst.". Det värde de lade på mig som kund och hela min brudprovning vad underbar. När jag nu i februari hittade en annons där MILAGRO brud och fest i Stockholm sökte försäljare så kunde jag inte hejda mig - trots att jag inte hade det som krävdes och verkligen inte trodde att de skulle höra av sig, så skickade jag in en ansökan. Till min förvåning ringde de mig fyrtio minuter senare och ville ha mig in på en intervju. En sak ledde till den andra men jobbet blev slutligen mitt - och jag måste säga att nu fem veckor in i arbetet kan jag säga att jag älskar mitt jobb! Jag är så glad att jag vågade skicka iväg den där ansökan. Ibland behöver man våga göra sådant som inte verkar möjligt och så plötsligt kan en dörr öppnas.. jag menar - vad har vi egentligen att förlora? Hoppas det skall uppmuntra er där ute att våga drömma och tro att det omöjliga en dag kan bli möjligt. ps. Om ni är intresserad av att se närmare på min arbetsplats - följ oss på MILAGRO brud och fest Instagram pps. Om ni är några framtida brudar där ute - boka en tid och kom på provning! Jagskulle mer än gärna vilja hjälpa er hitta er drömklänning! önskar er kärlek och en fin onsdag, Nicolina December 2017 Det är en lördagskväll i början av december. Som volontär har vi just avslutat lördagsprogrammet för tonåringarna. Jag blir ombedd att åka hem tillsammans med de 35 tonåringar som skall skjutsas tillbaka till sin hemby. Jag stiger på det fulla lastbilsflaket och hinner inte längre än att någon tar ett desperat grepp om min arm. Flickan är kanske tretton eller fjorton år gammal. I Kambodja är det väldigt svårt att sätta ålder på både ung som gammal, men det är min gissning i alla fall. Hon och jag delar egentligen inget språk men jag ser på hennes ansikte att något är fel. Hon försöker kommunicera med mig och pekar på en längre pojke trettio centimeter bort. Han ser ut som att hans föräldrar inte är Kambodjaner, snarare från Malaysia eller Kina. Hon pekar och på något sätt inser jag att han gjort henne något illa. Han har slängt ur sig någon dum kommentar eller rört henne utan lov. Sådant där som tonåringar gör, även här. Hennes ansiktsuttryck skakar om mig och jag säger åt honom att låta henne vara i fred. Jag tar henne i min famn när lastbilen börjar röra på sig. Nu börjar den obekväma resan hem till tonåringarnas hemby. I min famn gråter flickan. Eftersom mina ord på Khmer är begränsade försöker jag visa henne med mitt kroppsspråk att hon är trygg och att ingen kan röra henne mer. Jag håller om henne hårt och försöker på samma gång hålla balansen på lastbilsflaket.
Det är en kväll med stjärnklar himmel och fullmånen lyser ovanför våra huvuden. Vi som försöker hålla oss upprätta på lastbilsflaket. Just där och då i min ilska gentemot pojken som sårat flickan jag håller om, så slår det mig verkligen att jag befinner mig i Sydostasien på ett lastbilsflak med 35 tonåringar. Jag vet att jag kommer att minnas detta för resten av mitt liv. Tonåringar från olika bakgrund, många som aldrig fått en kram där hemma, sådana som inte har någon framtidstro. Just då börjar raketerna ljudligt täcka himlen. De fyller himlen med röda, gröna, silvriga och blåa sken. Flickan snörvlar till och kikar upp försynt mot ljusen. Lastbilschauffören saktar in och stannar lastbilen så att vi kan beskåda det spektakel som utspelar sig framför våra ögon. Luften är varm och mörkret har lagt sig. Trots de smällande raketerna lägger det sig en tystnad över lastbilsflaket där vi alla står. Även de stökigaste tonåringarna kan inget annat än att beskåda himlen med förundran.. och i den stunden inser jag att vi just nu på denna del av jordklotet delar en speciell stund. En stund som på något sätt påminner oss om att mitt i allt kan något oväntat ske och binda samman människor av olika ålder, hudfärg och religion. Och vilket vacker stund sen. Att hitta en plats att kalla sitt hem är inte alltid det lättaste. Speciellt inte i de stora städerna. Där flockas folk i ett och samma kvarter. Vi var väldigt ödmjuka inför detta faktum när vi bestämde oss att flytta till Stockholm. Matthias var som sagt den första att få jobb och efter det blev det dags att börja söka bostad. Vi fick frågan av i stort sätt alla vi berättade åt "Var skall ni bo?" men en nyans av skeptisism. För uppenbarligen är det väldigt svårt att hitta en lägenhet i den här staden och ännu svårare att hitta en på några veckor. Vi bet ihop och började fundera på vilket det bästa sättet skulle vara att inleda vårt sökande. I detta skede hade jag även fullt upp med att söka jobb. Matthias insåg sedan att en annons på blocket kanske skulle ge resultat. Personligen hade jag inte så stora förhoppningar om detta men vi hade ju inget att förlora! Till vår förvåning började erbjudandena regna in och på två dagar hade vi fått kring tjugo erbjudanden (!) på lägenheter att hyra från mars månad.
I detta skedet började vi planera in ett till besök i Stockholm med mål att gå på visningar och hitta en lägenhet. Vi hade lagt in åtta visningar på tre dagar - vi måste ju börja någonstans! Vi fick se på en hel del fina och mysiga lägenheter, om än rätt små. Men när vi steg in i vår nuvarande lägenhet på söder kunde vi inte förstå vår tur! Ägaren av lägenheten hade egentligen tänkt sälja den men slutligen bestämt sig att hyra ut den istället. Det var i stort sätt oss hon hade kontaktat så vi tävlade inte med tjugo andra par. Hon menade att vi fångat hennes intresse eftersom att hon själv har personliga kopplingar till Asien och när hon läste att vi bott i Kambodja så tyckte hon att vi lät som bra potentiella hyresgäster! Lägenheten var en dröm och såg exakt ut som på de bilder vi fått skickade åt oss. En fin och ljus trerummare i ett härligt område. Vi bestämde oss bara några timmar senare och vi var uppe över molnen. Så var det bestämt. Hyresavtal skrevs följande dag och en och en halv vecka senare flyttade vi in. Helt otroligt hur det kan gå ibland! Vi är ännu lite snurriga av det hela. Vi är så oerhört välsignade att få kalla denna platsen vårt hem på Södermalm! Vi är övertygade om att vi har någon som ser till oss där uppe! Så om någon av er där ute söker en plats att kalla ert hem..hoppas detta kan ge er hopp om hur saker kan falla på plats. Jag önskar er alla en härlig söndag och en fin inkommande vecka! Ända sedan vi kom tillbaka till Norden så har det varit fullt sjå..därför har det varit rätt tyst på bloggen. När vi kom hem trodde vi nog kanske att det skulle bli Stockholm, men inget var då ännu på klart. Under de kommande veckorna blev det därför dags att söka jobb, gå på intervjuer, söka lägenhet, ansöka om svenskt personnummer och ID kort.. ja, listan kunde göras lång! Men allas böner (inklusive våra egna) har burit oss långt och nu sitter vi här den 18nde mars mitt på Södermalm i Stockholm och allt är i stort sätt fixat. Vi kan inte förstå hur allt har gått till! För det första så var folk väldigt fundersamma över huruvida vi skulle hitta en lägenhet på rimligt avstånd från stan. Men mer om hur vi fick just den här lägenheten i Zinkensdamm kommer jag skriva om i nästa inlägg.
Det är skönt nu då det mesta är fixat men på något underligt sätt känns det otroligt att what-to-do-listan just nu blivit oerhört kort..Vad gör vi nu då? Vi har nästan börjat klättra på väggarna här för både jag och Matthias tycker verkligen, hör och häpna, om att arbeta! Imorgon inleder vi den första riktiga arbetsveckan för oss båda och vi är oerhört ivriga. Matthias skall börja som junior konsult på ett företag som heter Claremont på Östermalm och jag har två jobb; som butiksbiträde på bröllopsbutiken Milagro och som socialpedagog på Jensen Grundskola på Långholmen. Imorgon är det studiedag med personalen på Jensen på schemat. Vi ser så fram emot allt som detta nya kapitel kan tänkas föra med sig! Om vi skall vara ärliga så när vi nu promenerar längst gatorna i våra nya kvarter på Södermalm känns ju 30-plusgrader väldigt långt borta..men vi minns vår tid i Kambodja med värme. Vi är så oerhört glada att vi tog en paus i allt vi höll på med för att följa våra hjärtan och leva en tid i ett u-land..Vi kommer aldrig vara de samma mer! Jag vill ta tillfället i akt och säga åt alla som skulle vilja göra något liknande - gör det bara! Det kommer aldrig finnas en perfekt tid eller tajming - just make it happen! Ni kommer aldrig att ångra er. Utöver en del tillbakablickar på tiden i Kambodja kommer jag att dela med mig berättelser om flera vardagsmirakel här framöver. För mirakel händer även här, i Norden! Tills dess - sköt om och förlåt varandra! /fru Gull Julen i Siem Reap var fylld med aktiviteter och evenemang. Vi fick se hur mycket människor kan åstadkomma om det finns villighet att göra en skillnad. Vi hade evenemang varje vecka som nådde ut till barn, ungdomar och vuxna. Julafton firade vi tillsammans med 500 andra med Celebration i kyrkan; med mat och dans! Fast vi saknade Finland lite extra under julafton, det är ju trots allt familjernas högtid, så fick vi ända fira julen med en del av vår internationella familj.
Den 25:e december var det dags att åka på semester. Vi hade varit i Kambodja sedan vi kom i början på september. Vår senaste resa var till Phnom Penh i november och det var dags att röra på dig lite. Så den 25:e på kvällen tog vi Giant Ibis nattbuss till Sihanoukville, som är en kuststad i södra Kambodja. Vi spenderade sedan två nätter vid Otres beach 2. En lugn och stillsam strand som inte ännu känns för övertagen av turismen. Vi njöt av att få vara vid havet igen. Nu var det tid att bara njuta och inte göra så mycket. Vila, äta gott och njuta av solnedgången. Efter två dagar vid den Kambodjanska kusten var det dags att ta sig vidare. Vi hade försökt ta reda på hur vi skulle ta oss över till den Vietnamesiska sidan men informationen på internet var minst sagt begränsad och uteslutande på vietnamesiska. Sist och slutligen tog vi hjälp av mannen i receptionen på vårt hotell, vilket visade sig vara tursamt. Han beställde biljetter för oss hos en Resebyrå som skulle ta oss till den vietnamesiska ön Phu Quoc. Resan med resebyrån visade sig bli mer av ett äventyr än vi någonsin hade tänkt. Vi bytte färdmedel ungefär sex gånger innan vi kom fram och våra pass flög hit och dit. Vi hade all orsak att bli nervösa men som tur visste företaget tydligen vad de gjorde. Detta är sydostasien i ett nötskal; organiserat kaos. En sak vi märkte när vi kom över gränsen till Ha Tien var hur annorlunda människorna och tempot var på den vietnamesiska sidan. Vi började rätt snabbt längta hem till Siem Reap igen. Väl på Phu Quoc fick vi njuta av sol, värme och strandpromenader. Vyerna är underbara men tyvärr är mängden turister mindre underbara. Det var lite väl mycket svenska, finska och ryska man hörde på ön. Trots allt hade vi en trevlig semester på ön. Några av de saker vi skulle rekommendera var: - äta skaldjur och fisk i mängder - besöka pepparfarmen Countryside Phu Quoc - bada i vattenfallet Suối Tranh - hyra en moped och köra runt ön - besöka Ong Lang beach - äta vietnameiska smårätter på Phu Quoc Nightmarket Om Vietnam kommer på tal så varför inte åka en vecka eller fem dagar till Phu Quoc. Längre än så skulle jag då inte rekommendera. Att kombinera det med en vecka i Ho Chi Minh eller en annan stad i Vietnam skulle isåfall vara att föredra. För oss var det viktigt och nyttigt att få se Vietnam men oj så glada och lättade vi var när vi kom över på den Kambodjanska sidan igen! Vilket år det har varit! 2016 var ett tungt år men 2017 har varit en fest! Ett år när många av mina drömmar gått i uppfyllelse: - Jag har gift mig med den mest underbara mannen på jorden och min bästa vän! - Jag har återigen fått flytta utomlands, och denna gång blev det ett riktigt äventyr! Att få bo i ett utvecklingsland har definitivt varit något jag tänkt på i 8 år och nu blev det dags. Det är något jag skulle rekommendera åt varenda en som har möjligt. Det är många frågor som kommer upp till ytan och som man tvingas att bemöta. Utöver detta har min man fått sin magistersexamen och vi har tagit viktiga steg i vårt förhållande. Några länder har det blivit: Sverige, Estland, Italien, Kambodja och Vietnam. Jag känner mig lyckligt lottad, tacksam och förväntansfull. 2018 behöver inte vara lika händelserikt men jag ser fram emot vad Gud har tänkt. När man släpper kontrollen så löser sig saker, underligt nog, riktigt bra. Julen är här. Men det känns ju inte riktigt så. Precis som år 2010 och 2011 när jag bodde i Sydney så har julkänslan lite svårt att infinna sig när det är 30 plusgrader ute. Mindre tacksam är ja ju inte för det, det är bara annorlunda. Här firar vi julen tillsammans med hundratals barn, ungdomar och föräldrar. Vi äter god mat och påminns om varför julen firas. På Instagram ser jag bilder av glögg, snöoväder, adventsljus och jag förundras. På andra sidan jorden är det det som fyller mina bekantas vardag. Min värld här är de sandiga och dammiga vägarna, solskenet, fågelkvittret, ljudet av gräshoppor och så mina smutsiga barfota fötter. Julen blir helt enkelt annorlunda i år. Inga julpynt. Ingen glögg. Ingen julskinka. Ingen risgrynsgröt. Inget Kalle Ankas jul. Julen här innebär andra saker. 370 t-skjortor. 1100 ryggsäckar. 1100 tandborstar. 2500 måltider. 100 kramar. 2000 leende ansikten. Så det kanske blir bra ändå. På julafton kanske jag går barfota, dagen till ära. // Christmas is here. But It doesn't really feel like that. In the same way as I experienced the christmas season in Australia in year 2010 and 2011 the Christmas spirit has a bit of a difficulty settling in when it is +30 degrees outside. But I cannot complain. Also here this time of the year is full of joy! Here christmas is not in the christmas decorations, the mulled wine, the christmas ham, and the tv-show Donald Dock and his friends (typical for the Swedish christmas celebrations). But christmas here is looking like: 370 t-shirts. 1100 backpacks. 1100 toothbrushes. 2500 meals. 1000 candy canes. 100 hugs. 2000 smiley faces. So the christmas here is good. In a different way, but just amazing! Maybe I on Christmas Eve will walk around barefoot. To really embrace this season. De som känner mig vet att något som är oerhört viktigt för mig är, just det: KAFFE. En av mina största "hobbyer" är att söka reda på nya caféer, dricka kaffe och hinna ikapp mig själv. Det är sann vila enligt mig. Siem Reap är en stad som förvånar en på många sätt. Här finns det en mängd mysiga caféer och restauranger som skulle kunna vara tagna från vilken urban huvudstad som helst. Ibland gäller det bara att hitta dem. Under de senaste månaderna har jag och Matthias hittat våra favoritställen och ofta är de även väldigt billiga, det är ju ingen dålig kombination! - Fame café: ett litet café som är gömd på en av Siem Reaps största gator. Deras kaffe är gott och förmånligt och deras café är så mysigt att du hellre stannar en stund där än att ta kaffet "take-away". - Noi café: Vårt lokala café som har små stånd runt omkring i staden. De har ett brett urval av billiga kaffen som man kan välja att ta take-away eller sätta sig ner en stund. Vid floden har vi spenderat en hel del tid medan vi druckit iste med honung eller is cappuccino. - The red fox café: ett litet men mysigt café som ligger beläget i de moderna och hippa kvarteren i Kendal Village. Kaffena är snäppet dyrare än i de tidigare nämnda caféerna men kaffena är omsorgsfullt bryggda, så uppskattar man riktigt bra kaffe så är det lätt värt pengarna. - The missing socks laundry café: detta lilla hostel/tvätteri/café fångar snabbt ens hjärta. Den moderna och fräscha inredningen i kombination med deras trevliga meny är ett lyckat koncept. Här kan man äta god pasta eller ta en riktigt god cappuccino eller varför inte en Matcha våffla!? - Onederz hostel café: hostellet Onederz lade jag märke till när vi körde runt på gatorna kring pubstreet och jag bestämde mig att en dag skulle ta mig en promenad dit. En lördag gjorde jag det, beställde en iskaffe och satte mig på deras mysiga innergård. Där öppnade jag dagboken och fann min oas. Sedan dess har jag åkt tillbaka varje lördag för att drömma, skriva och dricka gott kaffe förstås. I en vardag där en hel del tid går åt till jobbet är det verkligen skönt att få sätta sig ner på någondera av dessa caféer, fundera över livet och inse att man faktiskt bor i Asien och får leva sin dröm! OUR HIDDEN GEMS IN SIEM REAPSiem Reap is surprising us every week. Here one can find many cafés and restaurants that could be found in any urban western city. On a closer look this city is filled with cute places and in these past months we have really found some cozy and affordable spots that we love to visit. Cozy cafés in Siem Reap - Fame café: the most amazing hidden gem on one of the big streets, tasty coffees and cheap. Their café is also so cozy that whenever you have time you want to stay instead of taking a take-away. - Noi café: our local café that offers cheap and good coffee. The barista always greets us with a smile. The café by the river is also a nice place to sit down and enjoy the coffee and the view. - The red fox café: a small and cozy café located in the cool neighbourhood of Kendal Village. The artsy and hipster area of Siem Reap. The coffees are a bit more expensive than local coffee but made with a lot of love. - The missing socks laundry café: we love the concept of this little laundry shop/hostel/café. They offer amazing food in their small but modern space while you are doing your laundry. Here you can have a really good coffee or why not a matcha waffle. - Onederz hostel café: This cute hostel offers a great range of drinks and coffees in their bar that is a part of the hostel - I usually chooses to enjoy my coffee outside while writing in my diary. This has become my favourite spot on a saturday afternoon. These spots are all places when you can relax, dream, meditate or meet with some friends! Banana flower salad Innan vi flyttade till Kambodja var vi lite oroliga i början angående maten innan. En vecka innan vi lämnade Finland googlade jag vad de äter här i Kambodja. Listan som dök innehöll en hel del rätter som jag aldrig hade hört talas om; som LokLak, Amok och Green Mango Salad. I dagens läge vet vi att vi inte hade någonting att oroa oss för för maten här är verkligen exceptionellt god. Ris är ju basingrediensen som smyckar varje måltid som man sedan kan beställa med stekta grönsaker, kött stekt i ingefära, kyckling i sötsur sås och listan kunde göras mycket lång. Även olika wokar med nudlar hittar man överallt. Mina favoriter har hittills kommit att vara LokLak som serveras med kött, lök, sallad, stekt ägg och allt detta med en ljuvlig sås som huvudsakligen innehåller vitlök. Mango salladen har blivit en av mina favoriter där huvudingrediensen är strimlad mango, lök, koriander, räkor och nötter. Motsvarande sallad finns också i en version med banan blomma och denna sallad ser ni på bilden uppe. THE TASTE OF CAMBODIAWhen we first were moving to Cambodia we were a bit worried about the food they eat here. We googled it and a lot of unknown names of dishes showed up; like LokLak Amok and Green Mango Salad. Nowadays we know that the food here is just spectacular. Rice is the base ingredient that you eat with almost every dish and that is ordered with fried vegetables, beef with ginger, chicken with sweet and sour sauce and the list could go on. You also find a lot of noodle dishes mixed with whatever you want. My favourites so far are LokLak, Green Mango Salad and Banana flower salad. Favourite Cambodian local food Lok lak beef Amok Green Mango salad Banana flower salad Tom Yum soup Khmer BBQ So, when in Cambodia make sure to make a list of these delicious dishes and try them out! Loklak Green Mango Salad
|
FörfattareEn själ som ibland tror sig vara framme och emellanåt inte alls. Arkiv
April 2018
Kategorier
Alla
|