Jag är i en speciell fas i mitt liv just nu.. när min bäst vän och fästman flytt Finland för att bo i Kalifornien i ett halvt år. 9120 kilometer bort. Det är inte första gången vi har distansförhållande. När vi varit tillsammans ett år åkte han på utbyte i Kanada. Jag tänkte kanske inte att vi skulle behöva göra det ännu en andra gång men när han kom med idén i november stod jag mellan två svar. Det är bara det att jag har en viktig princip i mitt liv. En av mina viktigaste värderingar, att säga ja åt vad livet erbjuder, så jag kunde inte annat än glädjas med honom. (Jag åkte även själv utomlands under mitt tidigare förhållande och jag vet känslan av att det är något som man bara måste göra) 15 juni åkte han. Folk frågar hur jag klarar av det och tittar med stora ögon när jag berättar var han är.. jag blir snarare förvånad av att de förvånas. Det är ju en av de viktigaste sakerna. Att stötta varandra. Att släppa taget. Att låta den andra leva sin dröm. Så ser kärleken ut i min värld. Det tar inget bort från mig. Det tar inget bort från oss. Min erfarenhet från förra gången var den att vi snarare kom varandra närmare och våra drömmar växte på distans. Jag är rätt säker på att detta halvår kommer ge samma resultat. 9120 kilometer kan faktiskt komma att vara det är den bästa investeringen i vårt förhållande. En dörr till vår framtid. Vår framtid. Nu skall jag återgå till att tvätta kläder och dricka en kopp kaffe. Må gott så länge. ps. Kanske det finns andra där ute som är i distansförhållande just nu eller funderar på att ha det.. Håll ut - det varar inte förevigt. Om tankar blir överväldigande, hör av er.
6 Kommentarer
Nicolina
7/25/2016 01:24:42 pm
Wow, ja ett år! Det vet ja int om ja sku orka med nu ;) - sex månader är tillräckligt! Men det är ändå så värt det eller hur!?
Svara
Hanna
7/25/2016 12:20:05 pm
Håller fullständigt med! Jobbigt i stunden men otroligt bra för förhållandet på lång sikt!
Svara
Nicolina
7/25/2016 01:28:13 pm
Verkligen! Något man inte borde frukta att testa på. Det ger en så mycket att tala om och det lär minsann att kommunicera! Att längta och räkna dagarna är inte så illa det heller egentligen..
Svara
Anna
7/25/2016 02:27:42 pm
Jag åkte utomlands ett år efter att vi varit tillsammans i bara en månad. Vi klarade det galant fast det ibland fanns jobbigare dagar. Men allt du skriver har du så rätt i! :)
Svara
Nicolina
7/25/2016 03:58:11 pm
Vad glad jag blir av att höra att så många andra också har varit i samma situation. Det är härligt att personer vågar ta steget från varandra för att sedan komma tillbaka - vad är vackrare än det?
Svara
Lämna ett svar. |
FörfattareEn själ som ibland tror sig vara framme och emellanåt inte alls. Arkiv
April 2018
Kategorier
Alla
|