Tänk att ett samtal med en människa kan göra en sådan stor skillnad. Jag hade äran att ha ett sådant samtal igår eftermiddag. Där och då blev allt så klart för mig. Varför jag känt tomhet och förvirring inför framtiden. Det faktum att jag känt mig så borttappad och frågat mig själv tusen gånger.
Vad är det jag håller på med egentligen? Jag som alltid visst vart jag varit på väg. Alltid haft en klar och tydlig plan. Förra veckan stod jag framför insikten om att jag inte hade någon som helst aning vad jag ville eller vart jag var på väg. Vissa personer kan tycka att en sådan känsla är intressant och spännande. Inte jag. För mig finns ingen mera skrämmande känsla än just den. Ovissheten. Men lika plötsligt som känslan av ovisshet föll över mig förra veckan så inföll ett samtal som hjälpte mig att inse något oväntat: Att vara borttappad och att leva i ovisshet är bara så illa som jag tillåter mitt inre att intala mig. Jag insåg hur viktigt det är att våga erkänna att man känner sig borttappad ibland. Hur obehagligt det än är. Egentligen tror jag den insikten är klart nödvändig för att kunna ta nästa steg. Det är kanske till och med just i den känslan modet att ta nästa steg föds. Så nu har jag valt att ändra inställning.. It's a good feeling being lost in the right direction. Det kommer bli mitt mantra från och med nu.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
FörfattareEn själ som ibland tror sig vara framme och emellanåt inte alls. Arkiv
April 2018
Kategorier
Alla
|