Jag är i en speciell fas i mitt liv just nu.. när min bäst vän och fästman flytt Finland för att bo i Kalifornien i ett halvt år. 9120 kilometer bort. Det är inte första gången vi har distansförhållande. När vi varit tillsammans ett år åkte han på utbyte i Kanada. Jag tänkte kanske inte att vi skulle behöva göra det ännu en andra gång men när han kom med idén i november stod jag mellan två svar. Det är bara det att jag har en viktig princip i mitt liv. En av mina viktigaste värderingar, att säga ja åt vad livet erbjuder, så jag kunde inte annat än glädjas med honom. (Jag åkte även själv utomlands under mitt tidigare förhållande och jag vet känslan av att det är något som man bara måste göra) 15 juni åkte han. Folk frågar hur jag klarar av det och tittar med stora ögon när jag berättar var han är.. jag blir snarare förvånad av att de förvånas. Det är ju en av de viktigaste sakerna. Att stötta varandra. Att släppa taget. Att låta den andra leva sin dröm. Så ser kärleken ut i min värld. Det tar inget bort från mig. Det tar inget bort från oss. Min erfarenhet från förra gången var den att vi snarare kom varandra närmare och våra drömmar växte på distans. Jag är rätt säker på att detta halvår kommer ge samma resultat. 9120 kilometer kan faktiskt komma att vara det är den bästa investeringen i vårt förhållande. En dörr till vår framtid. Vår framtid. Nu skall jag återgå till att tvätta kläder och dricka en kopp kaffe. Må gott så länge. ps. Kanske det finns andra där ute som är i distansförhållande just nu eller funderar på att ha det.. Håll ut - det varar inte förevigt. Om tankar blir överväldigande, hör av er.
6 Kommentarer
Hej, så det är jag som är Nicolina Elna Maria - vilket ju knappats en smärre chock eftersom bloggen heter just så. Så.. grejen är den att jag har bloggat förut. Jag hade en projektblogg med min fina Daniela (2012-2013) och någon av er kanske känner igen vår pseydonym Neonsystrarna. Egentligen är det redan i två år som jag har funderat fram och tillbaka på om jag borde starta igen. Många dagar har det slutliga svaret på den frågan varit Nej. Men här är jag. Jag satt och åt frukost och bestämde mig.. det är dags att börja skriva igen. Så här är jag. Jag kommer att skriva i tre olika kategorier Livet, Project Globe och Save the Date. Varför kommer ni säkert att förstå så småningom. Jag kommer att skriva om mitt liv ur det enda perspektiv som jag har, nämligen mitt - men kommer att se fram emot att få vidga det tillsammans med er. Jag ser fram emot att höra från er och att kanske göra mig några nya bekantskaper under vägen (Det är ju det vackraste resultatet av bloggandet ändå). Hoppas ni får en fin dag! Jag ska fortsätta att fila på min sida mitt i min jetlag och tvätta kläder. Må gott så länge. |
FörfattareEn själ som ibland tror sig vara framme och emellanåt inte alls. Arkiv
April 2018
Kategorier
Alla
|