Det var med skräckblandad förtjusning som jag steg på flyget i Vasa fjortonde januari. Det var trettio minusgrader och jag längtade till värmen. Jag skulle snart komma att uppleva en temperaturskillnad på sextio grader på ett dygn. Med hela mitt liv i en kappsäck tog jag farväl av min familj, mitt hemland och en del av mig själv..jag visste att detta var något jag måste göra. Tiden hade kommit för att lämna tryggheten bakom mig och att stiga in i det okända.. Jag var 21 år gammal när jag flyttade till andra sidan jorden, Australien. Jag var en väldigt nöjd flicka med vanliga ambitioner. Jag ville gifta mig, skaffa barn och köpa ett rött hus med vita knutar. Jag trodde jag hade det mesta på koll och att jag hade en bra inblick i livet. Jag skulle snart inse hur fel jag hade. Denna flytt kom att ändra hela mitt liv och mig som person. Jag hade underbara stunder i Australien men även tyngre perioder. Känslan av att jag kan har dock stannat med mig sedan mina år utomlands. Jag vet att jag är kapabel flytta till andra sidan världen och hitta vänner, mening och lycka. Det är en rätt orolig insikt. Ännu idag kan jag tänka att ingen känsla går upp emot den som jag hade när jag satte mig på flygplanet till det okända. Det finns inget mer skrämmande och fantastiskt. Efter min tid har jag fortsatt att förundrats över att drömmar går i uppfyllelse. Jag minns ännu hur jag satt med min älskade Cecilia i en källare i Esbo då vi var 15 år gamla och pratade om framtiden. Hon sade att hon skulle vilja åka till Australien när hon blev äldre. Wow, tänkte jag då. Lite visste vi att redan sex år sedan skulle vi båda bott i Australien en längre tid. Ibland är det enda som står mellan dig och dina drömmar, tid. Låt tiden gå och när dörren öppnas - spring igenom den. Att bo utomlands gav mig inspiration, väckte min nyfikenhet och gav mig en större inblick i hur världen fungerar. I samma väva fann jag också mig själv. Jag uppmuntrar hejvilt alla som ens vill åka ut en stund, res inte bara. Välj att leva och bo i en annan kultur för en tid. Tro mig. Du kommer inte vara den samme mer. Ännu idag vill jag gifta mig, skaffa barn och kanske en dag ha ett hus med röda knutar. Men ändå är jag annorlunda. Jag är mer belevad, ödmjuk inför olikheter och framförallt viss om att världen alltid är öppen för nya äventyr. Om du är en själ som just nu funderar på att ta det där steget. Ta det. Tänkt inte om eller hur eller vad. Gör det bara. Hör sedan av dig till mig om ett år om du har en fruktanvärd utomlandsvistelse. Isåfall lovar jag att jag ska äta upp mina ord. Risken finns, men jag skulle säga att den är liten, ja kanske rent ut sagt minimal.
2 Kommentarer
Jennifer
8/16/2016 12:28:24 pm
Vad inspirerad jag blev att åka på utbyte efter att läst detta inlägg! :) Kanske jag vågar ta steget om några år.
Svara
Nicolina
8/16/2016 06:47:17 pm
Härligt! Du kommer inte att ångra dig! Självklart vågar du! Om jag vågade så vågar nog vem som helst😂! Lycka till! Jag håller tummarna för att det ska bli av!
Svara
Lämna ett svar. |
FörfattareEn själ som ibland tror sig vara framme och emellanåt inte alls. Arkiv
April 2018
Kategorier
Alla
|