Du är mitt största mirakel.
Jag var tolv år när jag började fundera på dig. Jag visste ju förstås inte vem du var, trots att du spenderade somrarna i grannbyn. Man kan tycka att tolv är ungt och det är det har ni rätt i. Det gör det inte mindre sant för det. Det var redan då det började för mig, tankarna på kärleken. Jag hade bestämt mig redan då. För mig skulle kärlek vara på riktigt. Jag kunde inte förstå att kärlek ibland innebär spel, tidsfördriv eller rädsla för ensamhet. Det skulle jag dock komma att erfara senare i livet. I tonåren hade jag flera förälskelser men de resulterade sällan i några konkreta steg.. jag tror att någon del av mig redan då väntade på dig. Det betyder inte att jag inte blev otålig, jag blev oerhört otålig. Funderade om du var något jag hittat på och hoppats på som egentligen inte fanns. Kanske mitt kall var att leva ensam. R e s t e n a v m i t t l i v. Men mina vänner skrattade åt mig och sa att jag hade fel. Jag var inte så säker. Det skulle dock visa sig att de hade rätt. Efter ett kaotiskt år med ett sprucket förhållande som man kan se som den värsta (eller sist och slutligen den bästa) upplevelsen i mitt liv förstod jag mig inte på kärlek överhuvudtaget. Jag stirrade på par på gatorna - hur i hela hade de hittat varandra? Hur hade de fått kärleken att fungera!? Jag hade tusen frågor och inga svar. Undrade om jag någonsin skulle få bära en ring på min vänstra hand. Lite visste jag då att du var närmare än jag trodde. Plötsligt kom du in i mitt liv. Du vackra man. Mitt mirakel. Bara sådär var hela mitt liv annorlunda. Du som väntar där ute. Tappa inte hoppet. Lyssna på ditt hjärta. En dag är det din dag - då allt plötsligt är annorlunda. Mirakel sker fortfarande så vänta på ditt. Jag ska drömma mig bort en stund och påminna mig om var jag varit. Må gott så länge. Nicolina
7 Kommentarer
Erik
8/2/2016 12:21:43 pm
Tack! Jag behövde det här!
Svara
Nicolina
8/2/2016 11:19:51 pm
Hej! Vad trevligt att höra om det var till något nytta! Vi har alla varit där.. Jag borde ha fått höra detta under mitt värsta år också..saker kan ändras väldigt snabbt! Vi kanske inte vet när men vi kan hålla fast i hoppet om att det kommer att ske! Lycka till!
Svara
Monica
8/2/2016 02:25:40 pm
Du skriver så bra, jag påminns om hur tankarna gick.
Svara
Nicolina
8/2/2016 11:26:18 pm
Oj, tack! Ja, jag tror vi är många som har varit där eller är där just nu! Det är väldigt vanligt och mänskligt. Vi behöver bara påminnas om att vi inte är ensamma! Även att påminnas om känslorna man känt tidigare är viktigt så att man minns att inte tar varann förgivet..
Svara
Din brosha :D
8/2/2016 09:27:42 pm
Super glad att du hittat honom syrran! Ni är otroligt fina tillsammans! <3
Svara
Nicolina
8/2/2016 11:27:01 pm
Tack, fina bror! :)
Svara
Matilda
8/8/2016 11:00:23 am
❤
Svara
Lämna ett svar. |
FörfattareEn själ som ibland tror sig vara framme och emellanåt inte alls. Arkiv
April 2018
Kategorier
Alla
|