Magkänslan jag haft om att jag skulle hamna i Kalifornien detta år förverkligades och i palmernas delstat spenderade jag tre underbara veckor. Det känns nästan som att jag fick ett extra liv där. Jag fick bo inneboende hos damen som hyr ut ett rum åt Matthias så jag fick på nära håll se hur ett amerikanskt liv kan se ut.. Det är ju det som är det bästa med att resa, att få se kulturen på riktigt nära håll.
Jag har själv bott i Sydney, Australien två varv, sammanlagt i ett och ett halvt års tid. Många saker med Kalifornien kändes därför inte obekanta alls. Det kändes snarare som att komma hem. Strandkulturen med surfarna, longboard-åkarna, och deras lugna inställning till livet är jag väl bekant med från förr. Chill out. Relax. Vi har mycket att lära oss av kalifornierna när det kommer till att ta det lugnt. Att slänga på sig en strandklänning, gå ner till havet och fundera på livet och sätta tårna i sanden borde man göra oftare.. och inte bara på semestern. På vintern kanske detta ser lite annorlunda ut men det är upp till tolkning för var och en. Utmaningen jag tar med mig hem är att göra vilan till en livsstil. Nu skall jag ut på promenad med min mamma. Må gott så länge
2 Kommentarer
Kalifornien.
Redan vid nyår hade jag en underlig magkänsla som sa att detta skulle bli året då jag besökte Kalifornien. Lite visste jag då. Det enda vi visste var att han skulle söka efter praktikplatser till sommaren. Många olika platser fanns på vår radar.. Kambodja, Hong Kong, Rom, New York, Geneve och ett flertal andra. Vi spekulerade och funderade. Drömde oss bort. Hans inre övertygelse om att han skulle iväg växte och även hos mig.. Vi undrade bara vart. Vi hoppades, längtade, bad och väntade. Han skulle nämligen ganska snabbt behöva veta vad han skulle säga till sin chef om sommarens jobb. Vi hoppades, längtade, bad och väntade ytterligare. Matthias gick igenom 100 nätsidor med praktikplatser till. Väntade på ett e-mail, ett telefonsamtal, en röksignal eller ett fax.. Men dagen kom då Matthias skulle ringa sin chef. Han tackade nej till sommarjobbet. I tro. På fredag sa Matthias upp sitt jobb. Måndagen därpå fick han telefonsamtalet. Telefonsamtalet som skulle öppna den otroliga dörren till USA, Kalifornien och San Diego. Den otroliga taimingen gör mig ännu mållös. Efter de senaste tre veckorna i paradiset känner jag mig ännu omtumlad över att hans dröm blev sann. Där är han nu..och lever drömmen. Jag själv fick glädjen att besöka honom i hans vackra nya hem och där påmindes jag varje dag om hur viktigt det är att lyssna till den där lilla (ibland nästan viskande) inre rösten. Stanna upp och lyssna. Ta den på allvar och våga ta ett steg i tro. Framtiden bara väntar efter att få göra dig förvånad. Nu blir det dags att ta sig an en ny dag. Kanske detta är en dag då jag blir förvånad. Må gott så länge. Nicolina Hej, så det är jag som är Nicolina Elna Maria - vilket ju knappats en smärre chock eftersom bloggen heter just så. Så.. grejen är den att jag har bloggat förut. Jag hade en projektblogg med min fina Daniela (2012-2013) och någon av er kanske känner igen vår pseydonym Neonsystrarna. Egentligen är det redan i två år som jag har funderat fram och tillbaka på om jag borde starta igen. Många dagar har det slutliga svaret på den frågan varit Nej. Men här är jag. Jag satt och åt frukost och bestämde mig.. det är dags att börja skriva igen. Så här är jag. Jag kommer att skriva i tre olika kategorier Livet, Project Globe och Save the Date. Varför kommer ni säkert att förstå så småningom. Jag kommer att skriva om mitt liv ur det enda perspektiv som jag har, nämligen mitt - men kommer att se fram emot att få vidga det tillsammans med er. Jag ser fram emot att höra från er och att kanske göra mig några nya bekantskaper under vägen (Det är ju det vackraste resultatet av bloggandet ändå). Hoppas ni får en fin dag! Jag ska fortsätta att fila på min sida mitt i min jetlag och tvätta kläder. Må gott så länge. |
FörfattareEn själ som ibland tror sig vara framme och emellanåt inte alls. Arkiv
April 2018
Kategorier
Alla
|