Jag är en sådan som är oerhört fascinerad av livsberättelser och biografier. Tänk att bakom varje ansikte så gömmer det sig tankar, tvivel, en personlighet, erfarenheter och utmaningar. Alla bär på en enskilt unik berättelse som inte kan sammanfattas i korthet. I dessa tider när jag snart skall gifta mig funderar jag väldigt mycket på livet. Det som har varit och det som komma skall. Jag kommer inte från att bli berörd när jag tänker på allt jag har fått vara med om så här långt och alla underbara människor jag fått mött och känna. Dessa tre damer har jag en väldigt speciell relation till och vi går långt tillbaka..mina brudtärnor. Daniela och jag har egentligen varit bekanta sedan vi sjöng i samma barnkör när i var 9 respektive 6 år gamla. Eller vi snarare gol i takt. Det har vi fortsatt med senare men det var nog först i sena tonåren som vi började umgås på riktigt. Musiken hade vi ju haft gemensamt sedan långt tillbaka. Men det visade sig sen att vi även delade andra saker; tron, smak på killar och ett hjärta för unga människor. Vi har under de senaste åren inte bara fortsatt att spela och sjunga tillsammans men vi gick även in i ett kreativt samarbete, Neonsystrarna. Där vi fotograferade och intervjuade människor. Sommaren 2013 åkte vi på Interrail och upptäckte stora delar av Europa tillsammans. Danmark, Tyskland, Beligien, Italien, Frankrike, Schweiz och Norge. Mitt bästa minne av den resan var nog middagen vi hade på en balkong med fyra amerikaner vi träffat på vägen. Pasta och rött vin till en italiensk solnedgång i kombination med fina samtal. Magi hände verkligen Under den resan. Cecilia - Jag minns hur Cessi och jag satt i hennes källare i Esbo, vi måste ha varit femton eller sexton år gamla. Vi lyssnade på musik via hennes pappas stora ljudsystem och plötsligt från ingenstans slängde hon ur sig att hon minsann skulle flytta till Australien när hon blev vuxen. Jag minns hur jag hajade till och drog andan. Den platsen som var så långt borta. Vilken exotisk tanke. Lite visste jag att åtta år senare skulle vi båda ha bott där i varsin vända. Det är nog en av de mest inspirerande minnena från mina unga år. Att sen inse att drömmar kan och blir sanna, ja inget annat vinner över det. jag är så tacksam över att hon lärt mig det! Numera bor jag och Cessi två minuter ifrån varandra och tur det. Denna kvinna är så nära en syster man kan ha. Elisabeth - När jag flyttade till Australien (2010) åkte jag helt ensam, utan att känna en levande själ och snart hittade jag en själsfrände i Elisabeth. Vi tog många långa promenader, solade, handlade mat i Coles, drack Chai-latte, drömde och studerade. I en utbyteskultur slängs det ut många fraser och ord.. (det vet ni som varit på utbyte) hon var en av de få som menade och höll sitt ord. Jag lärde henne att tycka om sushi och hon lärde mig hur man drömmer helt konkret. Båda våra väggar blev fyllda av drömkollage, med en tydlig dröm inför framtiden. Fem år senare är vi ännu goda vänner och ses regelbundet trots att hon bor i Stockholm. Det är härligt att vissa vänner verkligen kommer för att stanna och en sådan är hon, Elisabeth. "Many people will walk in and out of your life, but only true friends will leave footprints in your heart" - Eleanor Roosevelt
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
FörfattareEn själ som ibland tror sig vara framme och emellanåt inte alls. Arkiv
April 2018
Kategorier
Alla
|